sötast

Omgomgomgomg!! OMG! Oh my GOD! Står och lalalalagar mat i köket (lax i ugn och sallad, nyttig tjej) och tittar i förbifarten ut genom fönstret. Då ser jag Lillen sitta och tugga på en liten fågelunge. Mamma och pappa fågel, och av någon konstig anledning någon annan fågelart, står bredvid och kraxar och flaxar. Jag rycker upp fönstret och vrålar, "Lillen fyyyyy!!". Hon tittar mot mig och slutar bita på fågeln. Fågelungen hoppar iväg. Jag rusar ut och tar upp Lillen. Hennes hjärta tok slog och hon klamra fast sig vid mig. Hon blev nog lite rädd över att jag blev så arg. Ja du, Lillen förstår faktiskt mig. Hon kan människospråket. Sen gick jag in med henne och började arbetet med att försöka mata fågelungen med fågelmat. Gick ganska nära och kastade lite mat bredvid ungen men den hoppade bara iväg in i ett buskage. Vilket iochförsig var bra för där är den mer skyddad. Så istället för att mata ungen så lurade jag in den i busken.