sötast

Ja, för det är så man spontan fnissar kom jag på igår. När man tycker nåt är spontant roligt och inte är förbered så flåsar man ut med näsan. Flås med näsan helt enkelt!

Ouch... nudelsoup all over me. It buurns! ...a little bit. Snart till jobbet... lalalalaa.

Jo, jag vill säga att om man har ett förhållande med någon så måste det förkållandet bygga på att båda älskar varandra och att båda vet om detta. Om den ena är osäker på den andres känslor så kommer det att vara skit jobbigt och man kommer då att överanalyser allting. Jag kan vara brutalt ärlig ibland (vilket kanske suger med att vara tillsammans med mig) och då vill jag att den andre ska kunna lita på och tro på att jag älskar den människan även fast jag står och gormar.

Kakan av kardemumman är alltså att: Man ska inte behöva ljuga och leka teater när man är tillsammans med den man älskar och den som älskar en tillbaka. Behöver inte vara så jävla krångligt! 

Men även när det kommer till jobbiga saker. Om Royan skulle säga till mig att han skulle vilja " ta en paus" "leva lite wild and crazy" så skulle jag tycka det var jobbigt och bli ledsen. Men bara jag är säker på att han kommer springandes tillbaka skulle det vara OK för mig.

Och om han skulle försvinna till någon annan skulle jag bara behöva utmana fjanttjejen på en omgång Wow så skulle hon gråtandes krypa in i sin grotta igen! 

Man måste våga lita på människor, speciellt på de människor som man vill lita på.

Mot   Jobbet!