sötast

Vid halv nio sitter jag och väntar på bussen vid jobbet, nacka forum. Det kommer en snubbe/man/kille och börjar titta på mig helaaaa tiden. Efter ett tag frågar han när bussen går, jag har ingen aning eftersom jag bara har dunsat ner på bänken och halvsomnat. Han går och tittar och vi börjar småprata. Han jobbar i nacka forum och tror en lååång stund att jag också gör det men vi kommer fram till efetr ett tag att vi inte alls jobbar på samma jobb då jag jobbar på ica amxi(en helt annan byggnad). Jag börjar ignorera honom och kliver på bussen. Han sätter sig mittemot mig och pratar hela tiden med mig. Han: Jag ska handla hos dig imorn. Men jag hörde typ ingenting då han pratade dålig svenska och bussen låter så mycket. Sen när vi kliver av bussen så stannar jag och ska ge honom försprån gså att jag slipper prata med honom. Han väntar lite på mig men går sen iförväg. Detta hade vart slutet om inte jag hade sett att nästa tubana är farsta strand och jag springer upp och kliver på tabanan. Då jag ser honom några vagnar ifrån. Han har sett mig också... jag sätter mig sååå långt ifrån honom jag bara kan. Men nej männsikan ska sätta sig mittemot mig och sedan hela resan från slussen då jag går av vid tallkorgen sitter människan och glor på mig och ger mig konstiga blinkningar och blickar!! Under hela resan sitter sofi och raderar sms, tittar på alla bilder samt försöker att diskret ringa roy som inte svarar... kanske överreagerar men jag gillar inte när människor man inte känner får för sig att de ska bli bästsiar med frösta bästa främling på stan!

Jag lider av detta!! Jag är en sån människa som folk gillar att trakasera med sin närvaro. Tex otroligt nerknarakde/fulla männsikor pratar med mig. En gång har det till och med gått så långt att jag höll i ett par nycklar från en tant som skulle lägga in sig själv för avväjning. Hon ville att jag skulle mata hennes katt... En annan gång har en man suttit o smekt mina ben med hans ben en hel jääävla tbane resa. Sen när jag gick av så följde han efter och ställer sig och visslar på mig.
En gång var det två otroligt påverkade män som tyckte det var roligt att sitta och säga åt mig och några kompisar(kommer ej ihåg vilka) att hålla käften. Varpå jag tappar tålamodet och säger åt dom att hålla käften.... inge bra. De blev ganska arga. Men en annan man som satt bredvid oss fixade det.
Ajaa har fleeer historier om sådant. Jag vill icke bo kvar i stockholm!



Men det bästa idag var ändå när jag kom hem och sa att en kille förföljt mig till roy. varpå roy ler och säger: var han söt? Han trodde jag sa katt... Blääääeee