snyftfisen...
Ska kanske egentligen inte blogga just nu med tårar i ögonvrån, men vill verkligen berätta om hur det är att känna som jag känner nu.
Igår kväll var jag hos Malin och fikade med henne och Sanna. Malin är gulltjej som helt naturligt servade oss med scones och te (söderte som jag och Sanna bestämde att vi ville ha) även fast hon jobbar vareviga dag på förskola och fritids. Vi åt och snackade och jag hade myspys. Jag berättade att jag jättegärna vill gå ut på fredag och både Sanna och Malin verkade vara nyfikna på hur det är att gå ut med en partyfis! Malin har ett feting lager av alkohol i sin bokhylla så valet av location för förfestandet var självklart.
Jag var så glad och förväntansfull inför fredagen igårkväll att jag knappt kunde sova. Vände och vred på mig och bara längtade. För grejen med dessa människor (så ni inte tror att jag är värsta psycho) är att de är genuint snälla, omtänksamma, roliga och intressanta. Som att höra "Hur är det med Sofi då?" utan att jag behöver tränga mig in med mina bekymmer bland åtta andra ilandsproblem känns så skönt. Slappna av och ändå bli sedd.
Men ack så snabbt det kan vända...
Efter en katastrofal joggingtur som gick skit pågrund av att mina hjärna bara maler på med alla negativa saker jag någonsin hört i mitt liv. "Visste inte att du kunde känna känslor" eller "Du är så negativ och elak" verkar folk tro att jag ska bli glad av att höra nuförtiden. Jag vet att jag inte är ett lamm, bhhhäääää, men att säga sådant gör mig inte glad direkt.
Jag är en stark människa som inte låter någon kliva på mig (hoppas jag) men att formas till en negativ, elak och känslokall människa är inget jag har för avsikt. Ingen behöver ta illa vid sig men chilla ett hekto och låt mig få vara den coola och tokiga människa som jag är.
Igår kväll var jag hos Malin och fikade med henne och Sanna. Malin är gulltjej som helt naturligt servade oss med scones och te (söderte som jag och Sanna bestämde att vi ville ha) även fast hon jobbar vareviga dag på förskola och fritids. Vi åt och snackade och jag hade myspys. Jag berättade att jag jättegärna vill gå ut på fredag och både Sanna och Malin verkade vara nyfikna på hur det är att gå ut med en partyfis! Malin har ett feting lager av alkohol i sin bokhylla så valet av location för förfestandet var självklart.
Jag var så glad och förväntansfull inför fredagen igårkväll att jag knappt kunde sova. Vände och vred på mig och bara längtade. För grejen med dessa människor (så ni inte tror att jag är värsta psycho) är att de är genuint snälla, omtänksamma, roliga och intressanta. Som att höra "Hur är det med Sofi då?" utan att jag behöver tränga mig in med mina bekymmer bland åtta andra ilandsproblem känns så skönt. Slappna av och ändå bli sedd.
Men ack så snabbt det kan vända...
Efter en katastrofal joggingtur som gick skit pågrund av att mina hjärna bara maler på med alla negativa saker jag någonsin hört i mitt liv. "Visste inte att du kunde känna känslor" eller "Du är så negativ och elak" verkar folk tro att jag ska bli glad av att höra nuförtiden. Jag vet att jag inte är ett lamm, bhhhäääää, men att säga sådant gör mig inte glad direkt.
Jag är en stark människa som inte låter någon kliva på mig (hoppas jag) men att formas till en negativ, elak och känslokall människa är inget jag har för avsikt. Ingen behöver ta illa vid sig men chilla ett hekto och låt mig få vara den coola och tokiga människa som jag är.
Kommentarer
Trackback