I believe in a fairytale.

   Jag ska gå och rösta med Roy i Hammarbyskolan när han slutar jobbet vid klockan sex. Egentligen så förstår jag inte vad någonting spelar för roll. Det finns så mycket skit i världen och jag undrar vad man gör här? Vad gör jag här? Eller jag bryr mig inte ens om att jag existerar, utan att vi existerar i olika sammanhang. Efter att ha läst "Allt för min syster" i min ensamhet så är mina dagliga åsikter inte så förvånande.
   Tårarna har sprutat. Jag saknar mamma, jag saknar pappa, jag saknar Emma och Olle. Jag saknar Blidö, farmor och farfar och jag saknar pannkakor och mormor och morfar. Jag saknar att vara liten och springa, då gå går för långsamt. Jag saknar att vakna på morgonen, hoppa upp ur sängen och brista ut i "Vilken underbar dag". Jag saknar min beniga lilla kropp som kunde göra de mest häpnadsväckande spratten. Jag saknar så mycket. 
  

Men mest saknar jag någon som leder mig någonstans som jag inte har planerat.


Den enda bilden på kissarna då de ligger bredvid varandra. Tur att jag har två söta kissar som purrar och buffar i mitt tårgråtna ansikte.


   
   Som sagt att döma av mitt beteende, så går min diet superbt! Det blev dock en halv muffins i solen på bänken då katterna var ute och sprang för första gången i år. Vaknade och hade storslagna planeringar för dagen. Skulle åka in till stan och vara social, men då svaren på min spontanitet kom lite sent så blev det inget av de. Jag skulle åka och träna, men då jag är lat så blev det inget av de heller. Men som sagt vad faen spelar det för roll vad jag gör. Inte direkt som att någon bryr sig, "Buhu, Sofi gick inte och träna och Buhu, Sofi har bara setat inne hela dagen och bölat".  
 
   Jaja, whatever nu ska jag nog lyssna vidare på P3, läsa min bok och tänka hur lycklig jag är som sitter ensam i en kall lägenhet med huvudvärk. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback