sötast

Denna vecka är jag ledig tisdag samt fredag. Nice! Jag kommer få en feting lön sen menmen just nu är det bara slit och släp som gäller... Jag måste bara få lätta mitt hjärta lite. Förra fredagen var vi ute hela gänget eller de som inte har övergett oss, men typ alla. Anna och Emilie blev utkastade från Klaras som vi har blivit stammisar på. Sen drar vi hem till mig och Roy ligger och sover sedan kör han iväg alla och låter mig sova på soffan. Ingen fara. jag vaknar i våran säng med hans täcke och kudde och jag ligger som vanligt i mitten av sängen. Ingen aning om hur jag hamnade där...

Men det var inte de som jag var tvungen att skrika ut... Utan lilla stackars mig spydde på norrtälje bussen dagen efter... Äntligen har man uppnått den delen av sitt liv då man helt obekymrat lämnar rester av sig själv på obetänkbara ställen och folk accepterar det. Under hela bussresan hade Emilie och jag beklagat oss om vårt tillstånd inför lillsyrran och hennes kompis. Bussen var nog ganska förberedda... men ändå! Hur kan man acceptera sådant? Nästa gång(märk orden "nästa gång") så ska jag köra upp spyan i fejat på närmaste blundande tant! Sen ska vi se vem som lärt sig en läxa!! JO, JAG!!

Sen ringde jag roy och sort of tvingade honom att köra oss till blidö. För den vägen hade blivit min död, på en buss.

Idag har vi haft ett par förjävliga kunder... Varför kan inte folk le tillbaka istället för att kritisera och komma med personliga angrepp? Livet tar inte slut för att din ost tar fem sekunder att slå in eller ännu värre!! Du har fått en avstämmning!! OMG!! Döden är nära!!
Men det är sant. Folk tror att en avstämmning lämnar en prick i registreat eller nåt... Det som händer är att om de gjort någe fel så får de bara oftare avstämmningar och det är heölt och hållet deras fel.

Nu har jag lättat på mitt hjärta. Nu känns mitt hjärta lugnt och fint rosa igen. Ett fint rosa hjärta som dunkar i takt till rosornas och vindens rytmer. Tack!