År 2218
Logg år 2218:
Idag såg jag en människa, skadad, utmattad, döende. Vandrade sakta mot centrum. Jag ville hjälpa, jag ville inte bli lämnad själv, igen, igen och åter igen. Tog sats för att rusa ut, ut ur mitt gömställe. Jag spände alla muskler, andades snabbt in och ut men rädslan tog tag i mig, min kropp vägrade. Ser hur han faller ihop, men jag har redan gett upp. Gömmer mig där ingen kan hitta mig. Aldrig någonsin ska jag låta någon hitta mig, speciellt inte dem.
Idag såg jag en människa, skadad, utmattad, döende. Vandrade sakta mot centrum. Jag ville hjälpa, jag ville inte bli lämnad själv, igen, igen och åter igen. Tog sats för att rusa ut, ut ur mitt gömställe. Jag spände alla muskler, andades snabbt in och ut men rädslan tog tag i mig, min kropp vägrade. Ser hur han faller ihop, men jag har redan gett upp. Gömmer mig där ingen kan hitta mig. Aldrig någonsin ska jag låta någon hitta mig, speciellt inte dem.
Kommentarer
Postat av: Hemlig beundrare
Vad fint skrivet. Blir lite deppig. =/
Postat av: Anonym
sofi va va det där?
Trackback